Hovet vetande om – I väntan på majestätet

Ja, kära bröder, ibland slår verkligheten liksom knut på dikten. Många bröder har undrat, men ingen har vågat fråga: Varför har vi ett hov, men ingen kung. Massor med hovmän, men inte en kung i sikte så långt ögat kan nå. Det är egentligen en bra och välgrundad fråga, som hovet också länge har grunnat på. Det har nog funnits en kung någon gång, men problemet är att ingen sett honom på väldigt länge. I själva verket kanske han rentav har abdikerat, och då borde vi ha fått en efterträdare. Eller har Convivierorden egentligen blivit republik fast ingen har märkt det? Frågorna hopar sig – svaren uteblir. Emellertid ska vi här avslöja den teori som de flesta hovmän bekänna sig till; kungen sover. Javisst kan det låta lite underligt, men kom ihåg att Törnrosa minsann sov i 100 år. En saga påstås det – säg inte det, säg inte det. Man kan exempelvis tänka sig att kungen var omåttligt intresserad av kemiska experiment. Kommen till en ansenlig ålder sökte han ett fluidum som skulle ge honom ungdomen åter, eller åtminstone förhindra fortsatt förfall framgent. Ihärdigt provade han den ena dekokten efter den andra på sin trogna gamla katt Leopold. Det enda som hände var att Leopold spydde lilafärgade hårbollar på mattan, så att den fick sändas till Persien för tvätt. Då blev det så kallt och dragit i det gamla palatset, att kungen kände att han nog fick värma sig med en liten jamare. Och då tog han en rejäl klunk ur en flaska som det stod ”Mr Sandman’s Special – extra dry” på. Och sedan gick det som det gick.

 

© Convivierorden – 5 dec 1999